Narvskador på gotlandsskinn

Narvskador på gotlandslamm har emellanåt och i olika grad varit ett bekymmer för oss uppfödare och för alla beredare. Garvare ute i världen har också haft dessa skador på narven med andra raser (NZ, Australien, Spanien, Portugal m.fl).

Flera år i rad är narvproblemen mindre, för att ett annat år vara mer utbrett och känsligt. Skadorna kallas också ”dubbelhud”. Första gången Tranås Skinnberedning hade stort utbrott av narvskador var efter den mycket heta och torra sommaren1997.

Utredning

Vi gjorde då en stor utredning där vi tog kontakt med representanter för uppfödning, slakt, beredning samt institutioner för skinnkunskap i Tyskland och England. Vi har genom åren haft kontakt med dessa forskningsföretag som även gjort analyser på våra skinn.

Dessa institutioner pekade bl.a. på avdragningens betydelse på slakterierna och vikten av skinnens första konservering/saltning. Vid mekaniska moment, som t.ex. avdragning, tänjs skinnet och kan utsättas för påfrestningar som för ett skinn med ”anlag” för narvskada kan vara ödesdigert.

Extrem torka – hur påverkas skinnen?

Forskningsinstituten gav också stöd för våra teorier, att en extremt varm och torr sommar kan förskjuta vätskebalansen.

Hur påverkas skinnet under en sådan period om djuret inte får tillräckligt med vatten? Gräset innehåller t.ex. mindre vatten än vanligt. Ett skinn ska normalt innehålla 65 % vatten medan övriga 35 % består av äggviteämnen, mineraler och naturfetter.

Hur kan kosthållningen inverka?

Dokumenterat blev även, att vissa betingelser i lammets kosthållning kan påverka uppbyggnaden av djurets olika hudlager och förbindelsen dem emellan. Dels direkt genom bristande tillförsel av vitaminer och mineraler, dels genom tillväxthastigheten.

Tappar man balansen mellan näringstillskott och kroppens övriga betingelser för att växa upp och bli stark kan sådana avelsproblem uppkomma. Detta, att vissa sidoeffekter uppstår, är något som förädlare i olika branscher ofta ställs inför.

Snabb tillväxt

Möjligt är, att den svenska rasen gotlandsfår är ett resultat av en avel som sedan många år varit fokuserad på snabb tillväxt och lätta skinn med mycket yta.

Ylwa Eriksson skrev för ett par år sedan om narvskador:
”Det tycks som det är de tunna storlockiga, silkiga skinnen som är mest skadebenägna. Har vi alltså kommit dithän att lättheten i skinnen nått sin gräns?”
Vi kan konstatera, att vissa besättningar har mycket narvskador medan andra har ett fåtal eller inga alls, att narvskadorna ofta är besättningsrelaterade. Vårt engelska laboratorium menar, precis som vi
framfört, att det också finns genetiska orsaker till svagheten i lädret.

”Vi har inte ändrat något.”

Ofta hör man, att ”vi farmare har inte ändrat något i vår uppfödning.” Samma foderstat, bete, samma tidsmässiga förhållanden osv. Varför blir det då fler skador?” Men, har man spänt bågen tillräckligt, behövs bara små störningar för att det ska kunna bli förödande konsekvenser.

Och oförändrat i beredningen

Vi har inte ändrat något i våra recepturer eller hur vi maskinellt behandlar skinnen. Metodiken för att få fram bra skinn är baserad på de erfarenheter vi fått genom åren. Våra medarbetare är utvalda för sina arbetsuppgifter och tar dem på största allvar. Vår anläggning anses internationellt vara av bra klass. Dessa saker gör, att vi tycker oss ha god kvalitet på vår beredning.
Men det är oundvikligt, att skinn med skador riskerar att få dessa förstorade i den maskinella hanteringen som är ett måste för varje berederi.

Vi kan ibland se en narvskada redan på det råa skinnet, alltså innan vi har tagit in det i beredningen.
Det har visat sig, att senare slaktade skinn har en mera normal hållfasthet och att problem med narvskador då blir allt mindre. Vi talar ofta om slaktmognad och pälsmognad hos våra lamm, men, kanske skulle man också ta in begreppet skinnmognad?

Sedan återstår hela kedjan som nämnts här, såsom uppfödning, hantering av det levande djuret, slakt med avdragning och omhändertagande av skinnet med kylning, saltning och hela logistikkedjan.